Att äta i Portugal är som att kliva in i ett kök där varje doft, varje krydda, varje rätt bär på en historia. Det är ett land där maten är enkel men aldrig tråkig – rustik men full av kärlek och stolthet. Här är mat inte bara föda, det är en samlingspunkt, en rytm i vardagen, ett sätt att visa omsorg.

Det första man slås av är havets närvaro. I Portugal känns det som om Atlanten själv är en självklar ingrediens. Färsk fisk grillas över öppen låga, ofta bara med lite salt och olivolja – som sardinhas assadas under sommarens festligheter. Men inget är kanske mer portugisiskt än bacalhau – torkad och saltad torsk – som enligt sägnen kan tillagas på över tusen sätt. Alla portugiser verkar ha sin egen favoritvariant och det pratas om dem med samma värme som när man pratar om gamla vänner.

Brödet – alltid färskt, oftast rustikt – står på bordet oavsett måltid, liksom oliverna och osten. Och i det portugisiska köket är det ofta det enkla som glänser. En caldo verde, en grönkålssoppa med potatis och korv, kan värma både kropp och själ en blåsig kväll.

Sött är också något portugiserna gör med hjärtat. Inget besök i Portugal är komplett utan att man smakar på en pastel de nata, den lilla krämiga och frasiga kakan som sprider smulor och lycka i varje gatuhörn. Bakelser här är inte bara något till kaffet – de är ett arv och man upplever att nästan varje region och stad har sina egna söta specialiteter.

Men kanske det mest slående är hur starkt maten är kopplad till gemenskap. Familjemåltider, långa luncher med kollegor, små rätter delade över ett glas vin eller en imperial (en liten öl) – allt sker i en rytm där tid inte stressar utan får ta plats. I Portugal äter man inte bara för att bli mätt. Man äter för att leva.